Ja, det kan man lugnt säga att jag blev när vi lekte "Under hökens vingar" och jag känner ett gott stick på insidan låret som får mig att hoppa runt så barnen trodde jag lekte galna kosjukan. Sedan är det underbart när barnen frågar: "Pratar du svenska nu bara för att du kan svära och vi inte förstår?" - "Kanske.." var mitt svar, men såklart det var därför. Jag sa dom finaste orden jag kunde på mitt modersmål och glad är jag att dom inte förstod nått - för deras eget bästa! Det är lätt att glömma av hur jäklans ont det gör, men jag tackar bara gudarna att jag inte är allergisk och att jag slapp vara den som var i leken, för det är inte min favvolek, jag föredrar pantgömme.

 

Hur som, nu kommer skrytemajjan igen. Gymmet är stängt denna veckan så jag sa åt mig själv att du ut och springa ikväll så det gjorde jag, sedan så sa jag: Spring långt, så det gjorde jag också. Hamnade på en runda på 13km, så det var inte så dåligt, hade hoppats på att den var lite längre, men det kan jag ta nästa gång jag har energi från ett getingstick.