Jag sa att jag skulle lägga upp några bilder från när Mamms, Papps och Ida var här.. Men eftersom det är så många bilder att gå igenom och att det tar sin lilla tid att ladda upp dom som har jag inte fått gjort det än. Tänkt bara kasta upp några få, långt ifrån alla, men det är iallafall något :)


Det var jag som höll i hotellbokandet, å sånt är jag bra på märkte jag ;)




Som sagt, bara några bilder från alla jag har och från allt vi gjorde, men bättre än inget. Saknar allt min familj, det var mysigt att ha dom här och få se Washington DC tillsammans med dom. DC är världens stad vill jag också tillägga och när jag blir president, så kommer jag njuta av att vakna upp där, speciellt i de fina vita huset som jag har hört att man får låna ;)

Puss och kram

Igår var det tre år sedan... Tre år sedan jag gick och la mig och precis innan jag hann somna ringde hemtelefonen och snabbt sprang jag upp och till mamma och pappa som hade svarat: Det blev en pojke!!
Det blev inte bara en pojke, det blev en liten Casper. Efter den dagen så visste jag att jag hade hittat min prins, nu behövde jag inte leta längre. Saknar min Casper sååååå mycket och det är så svårt att bara kunna skypa med honom utan att få ge massa goa kramar och pussar till den lilla. Jag vill ge hanom alla grattiskramar jag har och snart så kommer jag hem och då har vi ett år att ta igen, stackars  den lilla ;) haha!

GRATTIIIIIIS CASPER
3 ÅR!!





ÄLSKAR DIG OBESKRIVLIGT MYCKET!

Min kära familj ha anlänt. Det var igår som jag plockade upp dom på flygplatsen och vi fick kramar igen. Även om det har gått över 5 månader så kändes det som om vi aldrig varit ifrån varandra - men annat hade jag ju inte räknat med. Nu sitter jag nere på mitt rum och ser till att uppdatera bloggen lite snabbt innan sömnen tar mig. Idag har vi vart och shoppat, men eftersom jetlagen fortfarande satt i så gav min familj upp efter 4 timmar och sa att dom var hungriga. Hungriga? Nu? Vi hade ju bara börjat. Hur som helst så tog vi oss en matbit och sedan så bar det av mot Morristown igen för att låta båda mina familjer träffas. Pappa M jobbade, men dom övriga var hemma och tog glatt emot oss när vi körde in på uppfarten. Jag tror att alla var lite smått nervösa, men värst var nog storgrabben W som i under dagen hade berättat för mamma B hur nervös han var för att träffa min familj. Trots att han gömde sig första timmen så mjuknade han snart och försökte sno uppmärksamheten från sina syskon. Goa mina små barn är, precis som mamma B och min Mamma, Pappa och lillasyster också är :)

Eftersom det kommer bli några upptagna dagar framöver så får vi se hur flitigt jag kan uppdatera min kära dagbok här. Jag ska göra mitt bästa så ni får se vad jag gör med svenskarna som vågar ta sig över och hälsa på!

Ha det så bra alla, nu säger jag godnatt! <3

Då kommer mina käraste och hälsar på...
Över 5 månader, men nu är det mindre än ett dygn kvar tills jag får krama om dom!




Puss till er alla!

Idag har jag haft en Skype date. Det var på tiden som vi alla hittade en dag och tid som passade, men när vi väl gjorde det så inser man hur viktigt det är och hur längesedan det var sedan man pratade sist. Det viktiga är inte att säga det mest intressanta till varandra, det är inte det viktigaste att skratta hela samtalet eller att säga allting man gjort den senaste tiden eller få rabbla upp allt som har hänt. Det viktigaste är att man känner att det är som det alltid har varit och att man vet att dom riktiga vännerna har man kvar oavsett vart man bor, hur länge sedan det var sedan sist man pratade eller vad som händer på vägen. En nackdel för mig att prata med mina nära och kära där hemma är att man alltid får lite hemlängtan och man känner en större saknad efter varje samtal eftersom det är så uppenbart att dom inte är där. Som jag sagt tidigare skulle jag inte vilja byta bort detta jag gör mot någonting, jag är stolt över att jag kom iväg och att jag gjorde det jag alltid sagt att jag skulle. Vet att det är svårt att få tummen ur ibland och för många blir det inte av. Därför kan jag säga att jag är stolt över att jag är här, även om det inte är det mest märkvärdiga att göra. Hur som helst, så inser man när man pratar hur skönt det är att ha sina vänner så nära för ett tag, men det är också då man inser hur stor saknaden är. <3

Idag var det 10 dagar sedan jag lämnade Sverige och Imorgon var det en veckan sedan jag kom till familjen. Det känns som om jag har vart här mycket längre och det kanske beror på att jag hunnit med så otroligt mycket och att jag känner mig trygg där jag befinner mig. Just nu har jag fyra, i alla fall tre, sovande barn på övervåningen, för ikväll är jag lite barnvakt. Sedan i Måndags har jag börjat ta hand om barnen, dom är jättemysiga och snälla, men som alltid älskar man att irritera syrran, och man blir arg när man vill vara med och leka men man inte får. Man tar saker från varandra och man bråkar, men ändå måste jag säga att dom är väluppfostrade och väldigt kärleksfulla. Min arbetstid är 8.30 – 17.30 mån-fre men än så länge har jag inte jobbat en fulldag. Och med en arbetsdag är jag inte fast i huset, utan kan ta promenader, åka in till stan, gå till lekparken och bara vara ute i de underbara vädret som var i början av veckan. :)

Har kommit på att jag inte nämnt så mycket just om familjen men för er som missat det så är det alltså fyra barn jag tar hand om, två flickor, K= The princess (6 år) och C = The sunshine (3 år) och två pojkar, W = The Big boy(7 år) och J = The Sweetie pie (20 månader). Mamman i familjen (B) är en supermamma som tillbringar varje liten ledig minut med sina barn och pappan (M) är lekfull och skämtsam och ger all energi han har kvar efterjobbet till sin familj.

Visst kan en annan familj aldrig ersätta sin egen och en ny vän gör aldrig att man glömmer dom man redan har. Tänker på er dagligen och även om jag inte har hemlängtan, så saknar jag såklart er!!

Några bilder från veckan som gått:

Detta hängde i mitt rum när jag kommer :)

Love

MM

Först åker du hemmifrån, lämnar all trygghet, nära och kära, jobb och hem. Du lämnar en gråtande mamma på flygplatsen för att sedan sätta dig alldeles själv på ett plan som tog dig flera 1000 mil från allt du kände till. Väl framme hittar du nya människor som är i precis samma situation som du, några är svenska, andra inte, men alla känner som du. Ni umgås intensivt några dagar och blir den enda tryggheten ni har i ett okänt land. Några dagar senare splittras ni och sätter er på varsin buss påväg till ett nytt främmande ställe, denna gången alldeles ensamma och du vet att du kommer åka och möta främmande människor som du sedan ska tillbringa och bo ett år med. För mig känns detta heeeelt underbart. Att få göra saker som du vet att du egentligen inte vågar, saker som låter helt onaturliga och saker som får dig att känna dig självständig. Looove it!

Från hotellet och orienteringskursen blev det en timmas busstur mot Newark airline där jag skulle sitta på Teerminal A, door 3 och vänta på min familj som skulle plocka upp mig 17.00. Det enda problemet var att vi kom fram 15. 30 och jag skulle alltså sitta där i 1,5 h och vara nervös innan min familj kommer och hämtar mig. En efter en försvinner iväg med sina familjer och klockan slår 16.30,m nu börjar det närma sig. Sitter och tittar ut genom dörrarna där alla andra familjer kommer och hämtar upp sina Au pairer (och ja, man känner sig lite som ett barn på ett barnhem där någon kommer in, ja ja, hon ser fin ut, henne tar vi!), i ögonvrån ser jag fyra barn, tre med gula regnjackor och en med en rosa, en glad mamma som också har rosa jacka och gummistövlar. Alla kommer ut från hissen och börjar närma sig mig där jag sitter på Terminal A, dörr 3. Där var dom, min familj!

Snart en vecka kvar... och resfebern ligger på 42°C, så om ni inte får tag i mig nu det sista eller hittar mig utslagen någonstans så vet ni varför, inget att vara orolig för!

Tänka säga hur otroligt mycket jag kommer sakna mina vänner. Känner att jag behöver komma iväg och upptäcka något utanför bergiga Uddevalla, men mina vänner kommer vara med på trippen ändå :)

Kort beskrivning av mina 7 små dvärgar.
Utan någon större innebörd i vilken dvärg ni blir ser listan ut:

Blyger (Nedda) – Bara för att du är drar dig undan i sammanhang med nya människor
Toker (Fanny) – Måste jag säga mer?
Butter (Jessica) – Finns ingen som slår denna bitch på fyllan, bokstavligt talat!
Prosit (Lovisa) – Jag ser det mer som kroppsvätska! ;)
Kloker (Linda) – Tänker alltid för två, i allafall efter du blev sambo ;)
Trötter (Peter Pan) – Du som går upp kl.13 och som ska sova middag igen vid kl.17.
Glader (Therra) – Gooast och gladast i stan

Snövit (Malin) – Den bleka och fagra isprinsessan. Spegel, spegel på väggen där...

Nedda – Världens varmaste hjärta och finns där nu och föralltid, en vän livet ut. Du som alltid är töntigast på SMS! *Ler*
Fanny – Barnet i en kvinnas kropp. Har alltid roligt med dig. Du som vet hur alla smaskar och hur alla mongosar klappar händerna i Lisebergs- kön (inkl. dig själv)!
Jessica- Den trogna flickvännen som alltid agerar singelvän när man behöver en. Ställer upp i vått och torrt. Du vet alltid vad jag behöver (det gäller också kebabpizza)
Lovisa – Är alltid dig själv fullt ut och struntar i om du går mot strömmen. Du som lärde mig att närkontakt inte var farligt, sen gick det utför. Full fart med dig konstant. Du som skrattar lika mycket som du dregglar. ;)
Linda – Hon i staden ovan. Världsbäst på att diskutera och på att steppa. Lika roligt, som nödvändigt att ha dig som vän. Ger mig perspektiv på min tillvara och vidgar mina vyer, trots att jag inte vill gå på ”Blind- date” :)
Peter Pan – Den jag flyger bort med från verkligheten till landet Ingenstans. Du som lärde mig flyga och smida elaka planer om hur vi ska få ner Kapten Krok!
Therra – Allround vännen som kan allt och lite till. Svära kan du också och de är bra i vår relation. Du är alla humörets vän. U are Allround!

Love U
MM