Veckan som varit har vart bra! Jag har fått rört lite på mig, druckit kaffe med Caro, hunnit klippa mig och vart lite extra barnvakt kvällstid.. Men tillbaka till klippningen. Om ni vill se en bild eller något så är det ingen idé för jag ser likadan ut, har bara trimmat de lite – Men det var då alltför välbehövligt. Dock är jag en sån människa som tycker det är jättejobbigt att klippa sig. Dels för att man ser ut som en slickad groda när man sitter där med blött hår som ligger platt mot huvudet och sedan så måste man ju prata hela tiden och oftast med en främmande människa. Tänk er mig som har den fobin och ska göra allt, men på engelska. Ja, dom var trevliga så det var inte så farligt, men fortfarande så är det är liten skräck för mig.

Det ska tilläggas att det var sent på kvällen och det vara bara tre frisörer som jobbade när jag var där. Efter att dom hade tvättat håret på mig (Vilket jag tycker är lite lyx att dom gör för i Sverige så är det då inte alla frisörer som gör de.)  och började blåsa håret så kommer den ena fram: Är det den naturliga hårfärg? Ja, svarar jag, men det är lite mörkt nu på vintern. Då säger den andra. ”Men gud, på riktigt?” Alla tre var avundsjuka på mig för att jag var ”så blond”, det klart att jag ser jätteblond ut när jag rodnar som en tomat, för komplimanger har jag aldrig känt mig behaglig med och dessutom inte när alla ska fram och känna på håret. Kändes som om jag var i Turkiet för en stund. Men de är ju roligt att någon är avundsjuk på min hårfärg, för själv hade jag gärna vart brunett. Tycker dom är mycket snyggare. Kan dock inte färga håret brunt, för är för blek och sedan så skulle jag ju inte bli snyggare för de, jag hade ju sett likadan ut – typiskt.