Så nära, men så långt bort
Idag har jag haft en Skype date. Det var på tiden som vi alla hittade en dag och tid som passade, men när vi väl gjorde det så inser man hur viktigt det är och hur längesedan det var sedan man pratade sist. Det viktiga är inte att säga det mest intressanta till varandra, det är inte det viktigaste att skratta hela samtalet eller att säga allting man gjort den senaste tiden eller få rabbla upp allt som har hänt. Det viktigaste är att man känner att det är som det alltid har varit och att man vet att dom riktiga vännerna har man kvar oavsett vart man bor, hur länge sedan det var sedan sist man pratade eller vad som händer på vägen. En nackdel för mig att prata med mina nära och kära där hemma är att man alltid får lite hemlängtan och man känner en större saknad efter varje samtal eftersom det är så uppenbart att dom inte är där. Som jag sagt tidigare skulle jag inte vilja byta bort detta jag gör mot någonting, jag är stolt över att jag kom iväg och att jag gjorde det jag alltid sagt att jag skulle. Vet att det är svårt att få tummen ur ibland och för många blir det inte av. Därför kan jag säga att jag är stolt över att jag är här, även om det inte är det mest märkvärdiga att göra. Hur som helst, så inser man när man pratar hur skönt det är att ha sina vänner så nära för ett tag, men det är också då man inser hur stor saknaden är. <3
Älskade Malin, vi är så stolta över dig att du kom iväg till Amerikatt och gjorde det du drömt om! Visst saknar jag dig obeskrivligt och speciellt om två veckor när jag ska hem till västkusten men samtidigt hade det inte varit roligt att ses om jag visste att du egentligen ville vara någon annanstans. Med andra ord, bättre att du är på andra sidan Atlanten än hemma och kan fika med mig på Rådhuset men olycklig. Love U!