Jag har haft en jättebra helg och det har vart mycket svenskt vilket kan vara skönt, eftersom jag i fredags hade vart här i 4 månader. Man känner att amerikanskt och engelska i all ära, men man uppskattar sina små svenne- stunder när man får dom. I fredags åkte jag in till NY, ensam, för att gå ut. Det var inte så att jag var mobbad, bara lite utanför och så har jag inga vänner så fick göra de bästa av situationen. Kanske inte riktigt så, men som alltid så ändras planerna och från att jag skulle ha festat med Caro som blev sjuk och Amanda som fick jobba hela kvällen, så blev det så att jag åkte in och att leta reda på nya vänner. Lätt och sagt så gjorde jag de. Hittade ett gäng downtown, åkte dit och började kvällen där. Såklart var några ansikten bekanta, men det var en liten spontan sak att åka till en bar någonstans där man egentligen inte känner någon, men sånt gillar jag. Hälften svenskar, hälften... massa annat. Öl och jutbox på en amerikansk bar  var mycket uppskattat för att variera fredagskvällarna.

Kvällen blev natt som började närma sig morgon och då tog Malin fart till Penn Station för att åka på nya äventyr, mot Long Island. Själv på tåget, somnade jag, eftersom klockan var 5.19 när det avgick. Nu tror ni att jag missade mitt stop, men ikke. Kunde slappna av eftersom jag visste att Port Washington var den sista slutstationen, men vaknade sådär en minut innan vi var framme ändå så det var lugnt. Där, kl. 6.00 på hennes lediga lördag står min underbara hjälte och vän Amanda för att plocka upp mig, för att sedan köra hem mig till henne och bädda ner mig i en varm och go säng.

Hela lördagen var underbar. Hade jätteroligt när vi körde runt i gamla Betten och tittade på miljonvillorna vid havet och besökte IKEA för att äta lite köttbullar och handla Svensk choklad, kanelbulle, tårta och allt sånt vi inte ska äta. Tänk er att man verkligen kan frossa i IKEAs choklad efter att ha var i Amerika i 4 månader. Då förstår ni att amerikaner inte är så bra på choklad, för egentligen är IKEAchokladen inget att hänga i granen.

Vi plockade sedan upp Sandra och Lina som kom i med tåget och då blev det Pizza och sedan besökte vi Dave and Busters som är riktigt amerikanskt spelhus. Vi sprang runt och testade på alla olika saker, med för oss två som var mest tävlingsinriktade gick det såklart sämst för, så jag gav upp de där med att gå helhjärtat in, hade bara blivit förbannad och arg om jag inte vann.



Bilderna har jag inte tagit själv, goggle. Tänkte bara att ni skulle få ett hum om vad för ställe de är, men ni kanske inte blev klokare av dessa bilder. Det är väldigt amerikanst iallafall, sånt man ser på filmer. :)


Efter en bra helg närmar sig allid den nya veckan, vilket innebär att det bär av hemmåt. Eftersom jag hade en 45 minuter på Penn Station efter att jag hade kommit in med tåget och väntade på nästa, så bestämde jag mig för att bocka av en till sak på listan. Äta New York kakan, Black and White. När jag köpte den så frågade jag om dom kanske hade en aningen mindre variant av den, men de hade dom ikke, men som sagt så hindrade inte de mig att köpa den. Nu var tågresan hem räddad.. Trodde jag.

Det ska tilläggas att efter detta kortet var taget så spillde jag ut kaffet mitt i knät och jag kunde inte med att skrika rakt ut på tåget eftersom det inte alls var varm, så jag sa lite snällt, aouch och låtsades som ingenting. Där satt jag i 80 minuter i kaffe och såg glad ut. Luktade inte alls tant 50 bast som inte har nått annat att göra än att dricka kaffe. Men det var inte de värsta.. När jag började äta kakan, som såklart smakade bra enligt mig, så hade jag inte alls mycket kaffe att svälja ner den med. För hur det än är så blir det törrt i munnen och då kan de vara gott med kaffe, som fröken Johansson istället väljer att ha i knät.

Men vad gör de.. Hela helgen var så bra, så jag spillde gärna ut kaffet. Det var ju trots allt nybryggt, kokhett och inte alls efterlängtat.

Puss och kram
MM