På två dagar har de tre äldsta barnen lärt sig att cykla utan stödhjul. Igår lärde sig W och idag K och C. Kan tyckas sent för K och W som är sex och sju, men det var mer att de fick möjlighet att ta av stödhjulen och komma iväg till öppna ytor så att de kunde öva. Sedan hade vi lilla C som fyller fyra i maj. Jag var hundra på att om dom tog bort stödhjulen och gav henne ett försök så skulle hon fixa det, så stödhjulen åkte och som jag sa, visst kan hon cykla nu. Tror att det är något med att nummer tre i barnaskara är lite bättre, fräckare och klokare än dom övriga – Dock är de också vi som är dom med mest vilja, vilket är både positivt och negativt.

Jag måste passa på att tillägga detta med ordningen i syskonskaran. Efter som jag är i en familj med fyra barn och själv är uppväxt med tre systrar, så är det så otroligt roligt att se att personligheten och platsen man har i familjen är den samma, även på andra sidan Atlanten. Det ska då tilläggas att jag har mött min ärkefiende, C också kallad nummer tre eller little miss sunshine. Dock har jag ju inte nämnt att precis som jag är en ängel eller en djävul så är hon solsken eller åskmoln, men här kommer det bästa – Jag kan ju hantera det eftersom den är en minikopia av mig. Jag har berättat för mamma B och pappa M att jag var som C (kanske fortfarande är) men kanske 10 gånger värre – och det är sant. Dom tycker det är roligt när jag berättar allt som jag gjorde, men sedan brukar mamma B alltid le och avsluta med att säga: Det finns en mening med att du är här, och det är för att betala igen allt!.. och jag tror hon har rätt. Allt kommer åter och här är jag med min minikopia – Ibland lider jag med mina egna föräldrar som måste haft 20 tuffa år. ;)

Med kärlek <3

Malin