..och idag har varit en sån dag. Jag måste säga att jag har underbara barn för det mesta, men idag så höll inte mitt tålamod till max. Oftast skriver jag om alla saker jag hittar på och allt roligt som händer och det är väldigt enkelt eftersom det är väldigt mycket av det som jag upplever här. Men idag var den värsta dagen för mig på över 7 månader. Även om det bara varade kanske en timma så har jag inte vart så arg sedan jag har kommit till USA. Kan inte säga att det var något överdrivet som hände, det var inte att någon eldade ner huset, men jag tror att man går och håller många känslor inne och när man kommer in i huset och någon har vänt upp och ner på hela vardagsrummet.... Då kan jag säga att det var första gången jag faktiskt höjde min röst så att man kunde kalla de skrika. Å det menar jag, första gången på över 7 månader (det måste vara ganska bra i och för sig).. Det är inte så lätt att "skrika" till någon annans barn, höja rösten är OK, men idag gick gränsen. Det var också första gången som jag ställde mig ute och sa nej när ett av dom andra barnen frågade; "Kan du kasta boll med mig?" Jag svarade bara, jag är inte så glad på ditt syskon nu, så jag vill bara andas lite, sedan kommer jag.

Detta är en del av min vardag, dock så händer det inte ofta, men visst händer det. Idag var däremot den dagen som mitt tålamod inte höll, antar det laddas på lite och en dag så måste det komma ut. Jag säger min favvoreplik igen: Liver som Au Pair är hårt. Japp. Dock ska det tilläggas att jag aldrig somnar utan välbehag. Så efter att ha bakat kaka med mamma B, pussat barnen godnatt (för man förlåter dom ganska snabbt), haft pasta och kycklingsallad med mamma B och Pappa M, samt delat på två flaskor vin så tror jag att jag kan somna ganska gott. Tror inte bara att det är vinet, förmodligen skratten och samtalen som vi hade tillsammans runt middagen