Tionde maj. Ja, där är vi idag. Inte långt kvar tills jag blir 21 vilket är det bästa att fylla i detta landet, men sedan så var det sju månader sedan som jag lämnade mitt trygga Sverige. Och är det inte bland det bästa jag har gjort, Jo det är det! och är det inte så att detta är min trygga hamn nu, Jo det är det! Här vet jag vart jag har allt och här vet jag mina rutiner.. När jag om några månader kommer hem till Sverige så vet jag att jag kommer vara lost ett tag, men då är det bara att leta sig vidare, så det blir inga problem. Jag hör nog hemma överallt och ingenstans, bra att veta. Hur som helst, sju månader innebär att jag har gjort mer än hälften och att jag snart kommer lämna allt jag har här, men dock komma hem till er jag har där hemma. Vet inte om sju månader är så mycket att fira, men jag gjorde det med Pizza, vin och häng i soffan med Mamma B och pappa M, Deal or No Deal på TV och en dräglande hund i knät. Ja, det var trevligt om ni undrade! 

Har ju fått lite panik eftersom det känns som jag knappt gjort något när jag har vart här, men nu i veckan så bokades Niagrafallen med familjen och min goe skåning Amanda, det kommer bli mysigt tror jag och sedan så väntar Boston i juli, så lite grejer har jag framöver innan jag kommer hem och letar nya äventyr.