..och det är med sorg jag säger att detta är min sista dag med familjen som Au Pair. Enda sedan i söndags har jag sagt hejdå och tagit avsked av person runt omkring. Det jag inte visste i söndags var att de hade ordnat en avskedsfest till mig. Jag trodde, eller det var vad jag blev tillsagd, att pappa M skulle ha sitt födelsedagskalas och utan att ana något gjorde jag mig redo för att fira honom. Kommer upp från mitt rum och det är bilder på mig och familjen över allt, det är blå och gula blommor och muggar, släkten börjar ramla in och ge kort till mig och inte pappa M (dock jobbade han och kom lite senare) och det jag blev så överraskad och glad över var när, helt oväntat, mina vänner visste om detta och kom hit. Det var helt fantastiskt hur Mamma B hade sett till att de kom hit.. och för min skull.

 

Det ska tilläggas att jag inte är en lipsil och det är inte många som har sett mig gråta, men när jag läste korten från familjen bröt jag ihop. "She's not a pretty crier" fick jag höra, haha, men det kan jag ta och de sa det med glimten i ögat. Detta är en helt fantastisk familj jag har träffat och det är tungt att ikväll ta mina väskor och påbörja mig resemånad. Sedan ska jag inte säga att jag ser fram emot att imorgon på förmiddagen, landa i LA och starta det jag länge har väntat på.

 

Jag kommer inte ta farväl av familjen än, jag kommer att komma tillbaka  mellan min trip och Sverige och det tackar jag för.. Klarar inte av att säga hejdå nu. Igår satt jag mamma och pappa ner, innan pappa M började jobba natt. Jag gav dem en bok om vårat år tillsammans och jag fick ett jättefint kort där de tackar för året, önskar mig det bästa och säger att det alltid finns en plats i deras familj för mig. Kommer saaaakna dom så mycket!