Idag har jag haft en Skype date. Det var på tiden som vi alla hittade en dag och tid som passade, men när vi väl gjorde det så inser man hur viktigt det är och hur längesedan det var sedan man pratade sist. Det viktiga är inte att säga det mest intressanta till varandra, det är inte det viktigaste att skratta hela samtalet eller att säga allting man gjort den senaste tiden eller få rabbla upp allt som har hänt. Det viktigaste är att man känner att det är som det alltid har varit och att man vet att dom riktiga vännerna har man kvar oavsett vart man bor, hur länge sedan det var sedan sist man pratade eller vad som händer på vägen. En nackdel för mig att prata med mina nära och kära där hemma är att man alltid får lite hemlängtan och man känner en större saknad efter varje samtal eftersom det är så uppenbart att dom inte är där. Som jag sagt tidigare skulle jag inte vilja byta bort detta jag gör mot någonting, jag är stolt över att jag kom iväg och att jag gjorde det jag alltid sagt att jag skulle. Vet att det är svårt att få tummen ur ibland och för många blir det inte av. Därför kan jag säga att jag är stolt över att jag är här, även om det inte är det mest märkvärdiga att göra. Hur som helst, så inser man när man pratar hur skönt det är att ha sina vänner så nära för ett tag, men det är också då man inser hur stor saknaden är. <3

Loggade in på facebook när jag vaknade imorse runt  klockan 10. Det enda man kunde se var bilder på solen och uppdateringar om promenader i solen, fika i solen, chillar i solen osv. Då tittar jag såklart ut och tänker, här är det blå himmel och strålande sol som det har vart hela veckan, vad är det för märkvärdigt med de. Visst blir man bortskämd, men samtidigt så är det något speciellt med solen där hemma. Vårsolen hemma i Sverige känns enda in i kroppen och när jag såg bilderna tagna vid havet så förstår man verkligen vad man uppskattar med allt där hemma. För ett tag önskade jag att jag kunde vara där och ta en promenad med mina när och kära i solen, för det finns inget som går upp emot det. Samtidigt få vill jag inte lämmna det jag har här, för jag trivs jättebra. Men ack vad jag saknar er där hemma. Glöm inte de! :)

Annars var helgen lugn. Hade sleepover party med Caro at her place och idag tog vi en promenad vid skogsstigen och belöningen av de var att jag hittade en fästing i mitt hår. Februari. Februari. Varför finns det ens fästingar i februari. Pappa M erbjöd mig lite av Dennis fästingmedel, men jag hoppade över det denna gången, om jag hittar en nästa gång så kanske jag kan överväga de.

Bilden är tagen den första helgen jag var här, men det är trots allt samma sol som sken idag! :)

Detta är då en typisk amerikansk toalettstol, och alla har sån käck lite spolknapp också, precis som man ser i film.

Lite om dagen. Idag har det vart två sjuklingar hemma, K och mamma B. Mamma B såg jag inte röken av under hela dagen, det var först 18.30 hon stack in huvudet i köket och sa att hon inte var så jättesugen på middag och så undrade hon hur hon skulle klara sig utan mig, gulligt. Dock hoppas jag att hon inte smittat mig, för om man ska ligga en hel dag och krama toalettstolen, så vill jag inte längre vara med.

Att ha tre barn hela dagen gör mig inget, det kan till och med underlätta ibland eftersom K leker snällt med sina syskon. Det som är nackdelen är att man inte kan åka iväg eller gå ut och leka när en i gänget är sjuk, men då tar man till sina bakkunskaper istället. Hade tänkt att vi skulle göra rulltårta, eftersom vi gjorde negerbollar igår, så kunde vi variera oss lite. Så jag och mina två flickor satte vi igång bakandet och eftersom det är två små prinsessor och att man får ta det man har hemma såna här dagar så blev det en rosa rulltårta med marshmellowsfluff i. Fluff är alltså nedsmälta marshmellows och det är till och med sandwish fluff, vilket innebär att man ska ha det på smörgåsen egentligen. Men hallå, hur äckligt är inte de då. Dock gillar barnen de. Men, men, rosa rulltårta, fluff i, grädde på toppen och lite glitterströssel och bakningen var gjort. Dock så är det inte alls det samma att baka här som hemma. Grejerna blir inte ens hälften så goda eftersom dom inte har samma grejer, mått eller överhuvudtaget vaniljsocker. Här har dom något extrakt som sätter sprätt på svaniljsmaken, dock är det inte den goda bakiga vaniljsmaken som vaniljsockret ger, men det är bättre än inget. Dom har inte heller något normalt bakpulver. Här används det baking soda, som ger en bi smak (och pappa, det är inte honung).. Så även om de inte blev dom bästa bakverken så var det en liten rolig grej för barnen att få leka lite i köket – Mig också ska tilläggas!

Vad ska jag säga, vilken skön helg! Jag har hängt i Hoboken över helgen hos lilla söta Lisa som så snällt har tagit hand om mig. Jag åkte dit lördag kväll och vi började göra oss iordning för att gå ut i New York. Vi tog the Path från Hoboken och in till stan där vi mötte upp Amanda och hennes två svenska flickor som var på besök. Tanken var att vi skulle gå ut, även om vi var minderåriga (dock är vi minderåriga varje helg för man blir ju knappast yngre). Så som vanligt skulle vi gå med Promoters, men problemet var att polisen hade vart i området veckan innan och tagit klubbarna för att dom hade släppt in underåriga och därför så blev det inte så lätt som vi hade tänkt oss. Efter att ha försökt på Ajna och Griffin, som jag har vart på tidigare utan problem, så orkade vi inte stöka runt i stan mer i våra klackar. Så Amanda och gänget åkte hem till sitt och jag och Lina tog Pathen (det är som subway, eller tunnelbana, ja ni förstår) tillbaka, gick förbi en pizzeria, köpte oss en pizzaslice (fjärde gången det var pizza för mig denna veckan) och sedan gick vi hem och mös. Popcorn och en film som vi dock somnade till förgyllde kvällen och vi mådde då bra även om de inte blev nått dansande på borden...

Vaknar upp till en solig dag med vårkänsla och då fanns det inget att göra än att ta en go promenad. Med utsikt över Manhattan satte vi oss i solen och glassade i några timmar och det var så underbart att bara kunna vara där, känna solen bränna och hur våren smyger sig på. När det närmade sig middag så kom Lisa och gjorde oss sällskap och det blev taco med cola som inte satt helt fel. Vi planerade även våran lediga måndag, eftersom det var presidentens dag och alltså en helgdag. Mitt i planeringen går det upp för oss att huset runt hörnet brinner och viken fart det blev på oss. Lina var så extas att hon tog rumpan nerför trappan (fasen vad ont det måste gjort, men vad roligt det såg ut) sedan sprang vi ut och tittade på allt spännande som händer i Hoboken. Vilken fart de är på kvällarna där.

Hur huset såg ut dagen efter. (Nästan lika slitet som mig dagen efter)
Dock var Lina lika glad för de, trots att alla brandmännen var överviktiga ;)



Tror det var mer vattenskador än brandskador om man checkar trappen.

---

Måndag: Frukost med stekt ägg, kaffe, juice och rågkrusar som Lina så svenskt delar med sig av från sin frys där hon förvarar dom tryggt. För ack vad trött man är på brödet här, det är rostbröd med luft i och de blir ingen mätt på.

In till New York där planen var att vi skulle gå på Amerika History National Musseum. Men efter att ha tagit en promenad i Central Park och mött upp Lisa insåg vi att det nog var lite för mycket folk så vi gick in, tåg ett kort på Alfred och gick sedan vidare till Svenska kyrkan och åt Semla. För vad är väl inte en fika i februari med kaffe och semla. Mums!

Första rounden; Coffee and Semla

Round two: Kaffe och kanelbulle!

På promenad, genom stan.

LÖÖV

MM

Ganska typisk amarikansk Pizza. Margarita eller med pepperoni.

Nämen titta vad glada vi är. Det var nog bara för att det är massa svenskar i the Devils. Tror det är fyra "småpojkar" som Caro säger, men det fick jag såklart reda på i efterhand annars hade de ju vart efterfest! Så det var nog inte särfför vi log iallafall, då var det nog för att det var gratis mat:)

Jag återkommer snarast, ha det bra sålänge för det tänkte jag ha de!

Jag extraknäcker ibland som personligassistent och de gjorde jag även denna helgen..

Påväg till Griffin..

Då var riden framkörd, för första gången fick jag åka limmo, men det var väl inte så jättemärkvärdigt förutom att man fick plats med sina fossinga och att det var lite mer party än i en vanlig taxi, men kul var de :)

Jag och Amanda passade på när vi hade limmon för oss själva i någon minut ;)

Nu är det Pizza och Marabou chokladkaka som gäller hela dagen!

Love

Love to MEE :)